Kyrkoherde Kristin Molander, Arkitekt Björn Ekelund och Diana Uppman i samtal.

Vad kan hända om du stannar upp, vänder ryggen åt negativa mediaflöden och katastroftankar, bara för en stund? Att stänga örat till samtalen om korkade kollegor eller inkompetenta politiker. Låta blicken söka andra landskap. Tänk om du då skulle skymta det stora antal människor som ler i mötet längs trottoarkanten. Kanske kan du ana alla dem som bygger vår värld och stöttar varandra. Står du stilla fler stunder ser du möjligen att detta sker dagligen på våra fysiska platser. Men är det tillräckligt? Inom stads- och platsutveckling pratas det ofta om målet att levandegöra platser med gemenskaper, men varför upplevs detta så svårt?

I en poddstudio, mitt bland 100-tals ”swifites” som samlas runt den moderna lägerelden i sångerskan Taylor Swift, möter Diana Uppman, Kyrkoherde Kristin Molander samt Arkitekt och planerare Björn Ekelund för ett samtal om just gemenskap. Kontrasten är stor mellan den tysta studion och ljudet utanför. Kristin Molander är Kyrkoherde i Danderyds församling i Stockholm som arbetar efter en underbart utmanande vision, För att världen ska räddas. En vision med både glimten i ögat och med en stor portion allvar.

Jag, Diana, lyssnade till ett av alla samtal i Danderyds församling och slogs av de många möjliga gemenskaper som ryms i kalendariet. Tänk om det är så att demokrati vilar på konsten att öva sig i sammanslutning. Att vi förlorat just detta i vår nuvarande stora övning till självständiga individer. Jag undrar, vad kan kyrkans engagemang kring gemenskap lära stadsutvecklingens olika aktörer? Kristin berättar om just det viktiga att öva gemenskap och att kyrkan kan vara en plats för det. Hon reflekterar vidare att det händer något i balansen att vara rotad till platser och känna gemenskap. ”Du måste vara rotad för att vara rörlig”, säger Kristin.

Björn Ekelund, en av grundarna till arkitektbyrån Warm in the Winter samt VD för Arkitekturinstitutet lyfter fram vikten av mänskliga möten i sina diskussioner och arbeten. Han beskriver hur fysiska strukturer leder människor till platser där möten uppstår. Men frågan kvarstår, varför bär vi på känslan av ett misslyckande att vi inte kan skapa levande platser med gemenskaper? Vi vet att det är så viktig för vår hälsa, vårt välmående och för social resiliens vid katastrofer. Björn lyfter hur viktiga våra platser är för att vi ska kunna bygga vidare på vårt demokratiska projekt och ger en hel rad infallsvinklar hur det kan ske.

Lyssna till de böljande samtalen om hemhörighet, rätten till att vara olika, om anonymitet och mångfald, om vikten av kultur och traditioner och om att vara rotad till våra platser. När vinden viskar gemenskap är dess ansikten många.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.