Burcu Sahin pratar om en dikt av den tyskspråkige poeten Paul Celan, ”Todtnauberg” från diktsamlingen Ljustvång (1970). Vad kan det ge läsningen att känna till under vilka förhållanden en text har skrivits? Sahin menar att en ändring har uppstått i hennes eget sätt att läsa poesi - att läsa dikten som ett svar på sina egna omständigheter kan vara rimligt och givande. I år är det hundra år sedan Paul Celan föddes. Celan skrev "Todtnauberg" efter att ha besökt filosofen Martin Heideggers stuga, en filosof vars åsikter på vissa sätt går i linje med den nazistiska ideologins framväxt.

Poeten Burcu Sahin debuterade 2018 med diktsamlingen Broderier (Albert Bonniers Förlag), för vilken hon mottog Katapultpriset för bästa debut. Sahin är född 1993 och bosatt i Husby. Hon gick ut Biskops-Arnös skrivarlinje 2015 och är nu verksam som lärare på samma skola. Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.

Den tyskspråkige Paul Celan, av många sedd som efterkrigstidens störste poet, föddes i den rumänska staden Czernowitz, som idag är en del av Ukraina. År 1941 ockuperades staden av nationalsocialistiska trupper och hans föräldrar, som var av judisk börd, deporterades och dog i ett läger. Celan lyckades själv under riskfyllda omständigheter fly sin hemstad, först till Bukarest, sedan till Wien, för att till sist bosätta sig i Paris, där han var verksam tills han tog sitt liv 1970. I november 2020 har Albert Bonniers Förlag givit ut "Det sena verket" som består av Celans fem sista diktsamlingar och en extra svit – tidigare har inga av hans samlingar förutom Andningsvändning (1967), den som inleder "Det sena verket", översatts i sin helhet. 50–60 år efter deras tillkomst ter sig dessa dikter kanske mer angelägna än någonsin. Inte nödvändigtvis för att vi nu kan blicka tillbaka på dem på avstånd, utan för att vi börjar hinna ifatt dem.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eva Runefelt pratar om en dikt av Anna Hallberg, ur hennes senaste bok Under tiden. Den första raden, "hur länge är du inte levande", hakar fast, lika svindlande som enkel. Runefelt pekar på hur dikten hela tiden rör sig mellan det konkreta vardagliga - som att diktjaget vill ha en fin klänning när hen går den icke levande till mötes - och de mer abstrakta frågorna, och egentligen gör dem till samma. Texten finns på s 93 i boken.

Eva Runefelt, född 1953, är en av de allra främsta poeterna i den generation som framträdde på 70-talet. Hon debuterade dock med romanen I Svackan men har sedan dess renodlat poesin. För sin diktsamling Minnesburen från 2013 nominerades Runefelt till Nordiska rådets litteraturpris. Hennes senaste bok är Ur världen som kom ut våren 2020. Den kretsar kring det vardagligt levande – skiljt från de döda på ett sorgset men inte uppgivet sätt. Med känslig tydlighet skriver Runefelt fram en tillvaro som är lättigenkännlig men samtidigt helt ny, en tillvaro där gränserna upplöses och där syltburken i jordkällaren är lika full av liv som sädesärlan med sin vippande stjärt.

Anna Hallberg föddes 1975 i Härnösand och bor idag i Dalen i Stockholm. Förutom att vara poet är hon också en av våra tongivande kritiker, hon har länge skrivit i Dagens Nyheter. Hallberg debuterade med den mycket uppmärksammade diktsamlingen Friktion 2001. Sedan dess har hon givit ut sju diktböcker, tilldelats ett flertal priser och nominerats två gånger till Nordiska rådets litteraturpris. Hennes senaste bok, Under tiden, kom ut i september 2020. Det är en diktsamling i tre delar där det finns en öppenhet i rädslan och kärleken och våldet, en rak stillhet. Det handlar om att bära, om att göra förlusten synlig, om ett omhändertagande som sker och inte sker. Texten kliver till slut igenom boken och ut.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Judith Kiros pratar om titeldikten i Hanna Rajs Laras nya diktsamling Under månen. En dikt som arbetar med upprepning men ändå hela tiden rör sig framåt. Den befinner sig i förlusten av en gemenskap och tid, i förlusten av en potential till något annat. Kiros diskuterar sorgediktning - den frestelse som finns i att dikten kan återuppväcka de döda eller bevara det förlorade, samtidigt som det enligt diktens logik redan är förlorat.

Judith Kiros är född 1989 och debuterade förra året med poesiboken O, som blev nominerad till både Borås Tidnings debutantpris, Katapultpriset och Sveriges Radios lyrikpris. Kiros är även verksam som kritiker, ledarskribent och fritidsledare samt som litteraturredaktör på Kontext. Sedan våren 2020 doktorerar hon i engelsk litteratur vid Karlstads universitet, hon har avslutat en master i Litterär gestaltning på Valand och även ingått i skrivkollektivet Ce(n)sur. Judith Kiros debut är en hybrid av poesi och essä som tar sin utgångspunkt i Shakespeares pjäs Othello. Othello hetsas till att döda sin vita hustru och blir därmed det publiken redan vet att han är: ett monster, den svarte mannen. Läsningar av pjäsen varvas med rytmisk dikt och längre prosapassager – alla delar förhåller sig till detta O, en både öppen och stängd form. O är en bok som söker sig till reflektionsytorna och spegelbilderna, som skriver in sig i klassiska texter och utvidgas till att kretsa kring svarthet och kön i Sverige i dag.

Hanna Rajs Lara, född 1991, debuterade 2018 med Armarna som hyllades av kritikerna och nominerades till Borås Tidnings Debutantpris. Hon arbetar på Judiska Församlingen i Stockholm med kulturprogram för unga. Under månen kom ut den 6 november 2020 och är Rajs Laras första diktsamling på Albert Bonniers Förlag. Hanna Rajs Lara tillhör förnyarna av den svenska samtida poesin. Under månen består av enskilda, starka dikter med olika tematiska ingångar. Med kraft och rytm skriver hon om kärlek, förlust, familjen och det judiska arvet, antisemitism och missbruk. Dikterna är personligt direkta, ofta rimmade och poetiskt talspråkliga. Hos Rajs Lara är kärleksförklaringen ett motstånd – solen lyser inte, men väl månen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.