Detta är det första avsnittet där jag läser en av mina egna berättelser. Denna gång berättar jag om ett märkligt 70-årskalas.

Podden startar sin femte säsong efter en sovmorgon, med namnbyte. Ämnet: nuet, och hur vår upplevelse av minnen och även framtiden också är något som äger rum i nuet. Vi kan inte leva annat än i ett nu.

Året är slut, ett lärorikt år där energinivån har varit låg. Men det är ett år som slutade i ljus och med leenden. Nu väntar ett 2024 med nystart och fördjupning. Gott nytt år!

Sehnsucht, hiraeth, saudade. Ja, det finns benämningar på olika språk för det här med att längta till försvunna platser eller platser som kanske inte ens finns. Jag pratar löst om detta, om kärleken till livet och om människorna som gör den möjlig.

Om hoppandet mellan att vara sig själv och passa in, och vikten av rätt sammanhang och människor i ens omgivning. Jag är obekvämt utlämnande den här gången med.

Jag pratar om sårbarhet, detta buzzword, och vad det innebär att bygga rustningar mot världen. Och vad det får för konsekvenser.

Efter ett långt uppehåll återvänder jag och pratar om känslor. Hur ska vi förhålla oss till dem?

Jag återvänder till ett ämne från andra säsongen, om vikten av att ha rätt personer runt sig. Denna gång ligger fokus inte på att bli influerad, utan att ha trygga pålitliga personer som vill ens bästa. Någon som tar ens rygg.

Jag behandlar även ämnet sårbarhet, som är relaterat till detta.