Episodios

  • Gullveig & Gullentanne - "Den rena eldens gudar"
    Feb 13 2022
    GULLVEIG - ”en berusande guldryck”, extasens bringare, den odödliga trolldoms Völvan, Sejdens gudinna.

    Hon är den brinnande facklan, renad i elden till rent guld.
    Hon är den gyllene alkemisten som omvandlar själslig bly till guld.
    Hon är Thursa konan, urtidens Völva, en Vanadis som är ett med fruktbarhetens naturkrafter.
    Hon avgudas av onda kvinnor som tjänar fredens magiska vingslag.
    Hela hennes uppenbarelse hotar den organiserat och maskulint ledda krigar klanen Asarna.
    Vanakriget blev ett faktum i dunkel forntid.

    HEIMDALL - ”Den rena eldens gud”, du är Gullentanne, ”Världen glans”, gudarnas väktare.

    Den guld gyllene manen på din häst Gulltop skiner när du rider fram över himlavalvet. Du stannar upp, smuttar på den finaste mjöd som finnes i de nio världarna.
    Du är midgårds och människornas stamfader Rig.
    I dagarna och nätterna tre rådgjorde du med Thral, Karl och Jarl.
    Jarl’s son Kon lärde sig Runornas magi som ingen tidigare gjort och kunde därefter förstå fåglarnas språk.
    Hel! Du Odens son med nio mödrar från havet,
    Du är vår ljusbärare.
    Du är ”det blommande trädets gud”.
    Du är Yggrdasil.
    Ditt Gjallarhorn finns dolt vid rötterna av världsträdet.
    Enbart Vulvan vet var hornet finnes.
    Más Menos
    15 m
  • Den magiska runraden Utharken
    Oct 7 2020
    "Den magiska runraden Utharken"

    Författaren och poeten Sigurd Agrell föddes i Värmland 1881, verkade i Lund och dog där 1937. Agrell är för eftervärlden kanske mest känd för sina runologiska arbeten och teorier bland annat för något som kallades för Uthark-teorin.

    Han fokuserade på runmagi och talmystik och gematri. Han var väl bevandrad med Romersk och Grekisk mytologi och gematri och kunde dom Indo-europeiska mytologierna väldigt väl.

    Boken ”Lapptrummor och Runmagi” är en av de böcker som Sigurd Agrell skrev om runmagi och jag tar information ifrån den boken när jag i korthet försöker beskriva de 24 runorna i den magiska runraden Utharken, dess symbol värde, des talvärde, dess ljudvärde och dess förbindelse med de Indo-Europeiska mytologierna.
    Más Menos
    49 m
  • Valans spådom - Völuspá
    Sep 30 2020
    Valans spådom, Völuspá, "Völvans spådom",
    Är en dikt med namnet "spåkvinnans profetia” som handlar om en kringvandrande spåkvinna, som riktar sina ord till hela människosläktet.

    Dikten är den första och i de flesta avseenden även den förnämsta dikt i den så kallade Poetiska Eddan. Den intar en särskild ställning bland eddadikterna, i att den, i motsats till alla övriga verken, inte skildrar episoder ur guda- eller människolivet.

    Dikten är en redogörelse för världens uppkomst och gudarnas och människornas öden fram till denna världens undergång, Ragnarök, dikten slutar med en kort, men hänförd skildring av en därpå följande ny och bättre värld.


    Musik av Kjell Braaten - Frithr
    Más Menos
    21 m
  • Brynhilds färd mot Hel
    Sep 22 2020
    Brynhilds färd mot Hel

    Efter Brynhilds död gjordes två bål, det ena åt Sigurd, och detta brann först, men Brynhild brändes på det andra, och hon var i en vagn, som var tältad med kostbart tyg. Det säges, att Brynhild åkte med vagnen på vägen till dödsriket och for om en gård, där en jättekvinna bodde.

    Jättinnan sade:
    1. »Gå du ej skall
    genom gårdarna mina,
    som, stödda av sten,
    stå här fasta.
    Att bonad breda
    bättre dig hövdes
    än att uppsöka
    en annans man.

    2. Varför från Valland
    vandrar väl du,
    ditt oroliga huvud,
    hit till min gård?
    Om det lyster dig veta,
    du förlänerska av guld,
    i blod av människor
    du badat dina händer.»

    Brynhild sade:
    3. »Förebra mig icke,
    du fru från stenen,
    fastän jag varit
    i vikingafärd!
    Av oss båda
    jag ypperst må synas,
    där man vår härstamning
    i håg kommer.»

    Jättinnan svarade:
    4. »Du blev, Brynhild,
    Budles dotter,
    med värsta varsel
    i världen född.
    Du bragt om livet
    barnen till Gjuke,
    och hemmet det goda
    du härjat har.»

    Brynhild sade:
    5. »Jag, som vett har,
    från vagnen skall säga
    dig, mycket vettlösa,
    om dig veta lyster,
    hur Gjukes arvingar
    orsak voro,
    att jag älskog miste
    och menedig blev.

    6. Den modige konungen
    lät kläderna för oss,
    åtta systrar,
    under eken bära.
    Jag var vintrar tolv,
    om dig veta lyster,
    då unge fursten
    eder jag gav.

    8. Då lät jag i Godtjod
    gamle Hjalmgunnar,
    grånade kungen,
    gå till Hel,
    gav seger åt Audas
    unge broder;
    ursinnig därför
    blev Oden på mig.

    9. Han slöt kring mig i Skatalund
    samman sköldar,
    röda och vita;
    mig berörde skyddsvapnen.
    Han bjöd, att blott den
    skulle bryta min sömn,
    som ingenstädes
    ångest kände.

    10. Han lät kring min sal,
    som mot söder vetter,
    skogens härjare
    högt brinna.
    Blott en kämpe han bjöd
    skulle över rida,
    den, som förde mig det guld,
    som under Favner låg.

    11. På Grane red gode
    guldgivaren
    dit, där min fosterfader
    förestod gården.
    Bättre än alla
    han ensam där tycktes,
    danavikingen,
    i drottens följe.

    12. I samma säng
    vi sovo i ro,
    som om han min borne
    broder varit.
    Ingendera av oss
    på åtta nätter
    lade armen
    över den andra.

    13. Gudrun mig förebrådde,
    Gjukes dotter,
    att jag sovit
    på Sigurds arm.
    Vad jag ej velat,
    jag veta då fick,
    att mig de svikit,
    då man jag tog.

    14. Allt för länge
    i livet tära
    män och kvinnor
    mycken sorg.
    Sigurd och jag
    tillsammans skola
    skiljas från livet.
    Sjunk, du jätteyngel!»
    Más Menos
    7 m
  • Sigurd Fafnesbane
    Sep 19 2020
    Sigurd Fafnesbane

    Sigurd (fvn. Sigurðr) eller Siegfried (medelhögtyska Sîvrit) är en mytomspunnen hjälte och drakdödare i den forngermanska sagokretsen. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter inom merovingernas dynasti, som kung Sigibert I, men kan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. I fornnordiska traditioner fick han tillnamnet Fafnesbane - den som dödade draken Fafne. Sigurd Fafnesbane återfinns bland annat på runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet.

    Sigurds död orsakas enligt fornnordisk och germansk tradition av rivaliteten mellan hans båda hustrur, Gudrun (Kriemhild) och Brynhild (Brunhilde). Den sistnämnda hade han lurat att gifta sig med Gunnar (Gunter), kung av Burgund. Även drakdödandet och ägandet av Nibelungens skatt återfinns i båda traditionerna. Dessa finns nedtecknade i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer i många andra sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien tillsammans med medeltida och yngre skandinaviska folkvisor.

    Rickard Wagner använde legender om Sigurd/Siegfried i Siegfried och Ragnarök, vilka ingår i hans operacykel Nibelungens ring. Hans bild av Sigurd har formats av den nordiska traditionen om hjälten.
    Más Menos
    27 m
  • Sången om Sigrdifa
    Sep 16 2020
    Sången om Sigrdifa

    Sigurd red upp på Hindarfjället och styrde sin kosa söderut till Frankland. På fjället såg han ett stort ljus, som om eld brunne, och det sken därav upp till himlen. Men när han kom dit, stod där en sköldborg och upp ur den en fana. Sigurd gick in i sköldborgen och såg, att en man låg där och sov i full rustning. Han tog först hjälmen av huvudet på honom, och då såg han, att det var en kvinna. Brynjan satt hårt, som om hon vore fastväxt. Då ristade han med Gram från halsöppningen hela brynjan ned igenom och så ut genom båda ärmarna. Därpå tog han brynjan av henne, och hon vaknade och satte sig upp, fick se Sigurd och sade:

    1. »Vad bet på brynjan?
    Vi bröts min sömn?
    Vem fogade, att fjättrarna
    föllo, de blekgrå?»

    Han svarade:
    »Sigmunds son;
    Sigurds svärd
    åt korpen riste lik
    för kort tid sedan.»

    Hon svarade:
    2. »Länge jag sov,
    länge var jag somnad,
    länge få människor lida.
    Oden vållar,
    att icke jag mäktade
    slita min djupa sömn.»
    Más Menos
    13 m
  • Kvädet om Trym
    Sep 16 2020
    Kvädet om Trym Trymskvädet eller Kvädet om Trym, fornvästnordiska Þrymskviða, är en dikt ur den Poetiska Eddan och finns bevarad i Codex Regius. Den har översatts till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder.Tors hammare har rövats bort av jätten Trym som kräver att få Freja till maka för att lämna tillbaka den. För att få tillbaka den, klär då Tor ut sig till Freja och reser till bröllopet med Loke som brudtärna. När Tor sedan lyckas få tag på hammaren, dräper han Trym och hela hans hushåll.1. Vred var Ving-Tor,när han vaknade,och sin hammarehan saknade;han riste på sitt skägg,han ruskade sitt hår;Jordens sonsatt och trevade.2. Det första ord,han fällde, var detta:»Hör nu, Loke,vad här jag säger,som ingen vetvare sig på jordeneller i höga himlen:hammarn från asaguden stulits.»3. De gingo till Frejasfagra gårdar,och det första ord,han fällde, var detta:»Vill du mig, Freja,din fjäderhamn låna,om jag min hammarehitta kunde?»Freja sade:4. »Jag gåve den dig ock,fast av guld den vore,satte i din hand,fast den vore av silver.»5. Loke flög då,fjäderhamnen ven,tills han kom utanförasars gårdaroch jagade ini jättars bygder.6. Trym satt å högen,tursadrotten,snodde tränsar av guldåt tikarna sinaoch manen jämnadepå manken av hästarna.Trym sade:7. »Hur är det med asar?Hur är det med alfer?Vi har ensam du givit digin i jättebygderna?»Loke sade:»Illa är med asar,illa är med alfer.Håller du Lorrideshammare gömd?»Trym sade:8. »Jag håller Lorrideshammare gömdåtta milunder jorden.Ingen densammaåterhämtar,om ej Freja till mighan för som hustru.»9. Loke då flög,fjäderhamnen ven,tills han jagade utur jättarnes bygderoch kom inomasars gårdar.Han mötte Tormitt på gården,och det första ord,han fällde, var detta:10. »Har målet du nått,såsom möda du haft?Säg i luftenlånga tidenden!Ofta den sittandesviker minnet,och den liggandemed lögn kommer.»Loke sade:11. »Målet jag nåttoch möda jag haft.Trym har din hammare,tursarnes drott.Ingen densammaåterhämtarom ej Freja till honomhan för som hustru.»12. De gå att den fagraFreja träffa,och det första ord,han fällde, var detta:»Bind dig, Freja,i brudelin;vi två skola åkatill tursarnes värld.»13. Vred vart då Frejaoch fnyste av harm;hela asasalenunder henne skalv,och brisingasmycketbrast ifrån halsen:»Den mangalnastemånde jag vara,om jag med dig åkertill jättarnes bygder.»14. Tillsammans voro allaasar på tingetoch asynjorna allaatt överlägga,och mycket rådslogomäktiga gudar,huru Lorrides hammarede hämta skulle.15. Då yttrade Heimdall,av asar den vitaste, -han visste väl framtidensom vanerna annars -:»Bindom på Tor dåbrudelin;bäre han det storabrisingasmycket!16. Ned från midjanlåtom nycklar skramlaoch kvinnokläderkring hans knän falla,och på bröstetbreda stenar,och händigt vi skolahans huvud pryda.»17. Då yttrade Tor,asen den starke:»Mig skola asarneomanlig kalla,om mig binda jag läti brudelin.»18. Då sade Loke,Lauveys son:»Tig du, Tor,med detta tal!Snart skola jättargästa i Asgård,om dig din hammaredu hämtar ej åter.»19. De bundo på Tor dåbrudelinoch det bålstorabrisingasmycket,läto ned från midjannycklar skramlaoch kvinnokläderkring knäna falla,men på bröstet de sattebreda stenaroch händigt dehans huvud prydde.20. Då sade Loke,Lauveys son:»Jag skall som tärnaträda i din tjänst;vi två skola åkatill tursarnes värld.»21. Hemåt blevo bockarnebåda drivna,spända i skacklar,springa de skulle.Bergen brusto,brann jorden i lågor;till Jotunheim åkteOdens son.22. Då sade Trym,tursarnes drott:»Stån jättar, upp,strön på bänkarne halm!Fören nu till migFreja som hustru,Njords dotterfrån Noatun!23. Här gå på gårdenguldhornade kor,helsvarta oxartill hugnad för jätten;smycken har jag många,smiden har jag mångaFreja ensamägde jag icke.»24. Snart till kvällendet kommet var,och öl blev buretpå bordet åt jättarne.Tor ensam åt en oxe,åtta laxar,allt läcker, som kvinnornabekomma skulle,Sivs man dracktre såar öl.25. Då sade Trym,tursarnes drott:»Var såg du brudarbita vassare?Jag såg ej brudarbita bredareeller mer mjöden mö dricka.»26. Men den sluga tärnansatt framför democh genmäle hittadeatt jätten svara:»Freja åt intetpå åtta dagar,så gärna hon villetill jättarnes bygder.»27. Han lutade sig under linklädet,lysten att kyssa,men for tillbakabort genom salen.»Vi äro Frejas ögonså fruktansvärda?Mig tycktes, att eldur ögonen brinner.»28. Men den sluga tärnansatt framför democh genmäle hittadeatt jätten svara:»Freja sov intetpå åtta nätter,så gärna hon villetill jättarnes bygder.»29. In kom jättarnesarma systeroch brudgåvabedja vågade:»Drag dina rödaringar av händerna,om vinna du villvänskap av mig,vänskap av migoch välvilja all!»30. Då sade Trym,tursarnes drott:»Bären hammaren inbruden att viga!Läggen Mjollneri möns knä!Vigen ...
    Más Menos
    9 m
  • Grottesången
    Sep 15 2020
    Grottesången, fornvästnordiska Gróttasöngr, är en fornnordisk dikt som brukar ingå i den poetiska Eddan. Den finns dock inte i huvudhandskriften Codex Regius utan är bevarad i en avskrift av Snorres Edda. Den är översatt till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder.

    Dikten är utformad som en arbetssång som jättinnorna Fenja och Menja sjunger när de drar runt Grottekvarnen som ägs av kung Frode. Kvarnen Grotte är magisk och producerar vad som än önskas. Först mal de guld och välstånd till landet. Men då Frode är girig och inte låter dem vila börjar de mala ofärd och krig istället. De mal så att en sjökonung, Mysing, kommer med sin här till Frodes gård. Mysing dödar Frode och tar Grotte med sig. Han låter sedan jättinnorna mala fram så mycket salt att skeppet sjunker.
    Más Menos
    7 m